Rune min bror, Björn brorsbarnbarn, Susanne hustru till Evert brorsbarn och Ingegerd min svägerska. Ingemar min äkta hälft bakom kameran.
Vandring till Storulvåtjärn den 13 augusti 2006
kl 09.45.
av Ing-Britt
Ingegerd håller i pennan.
Rune, Susanne, Evert, Björn och Ing-Britt startar sin promenad från Snasalien i blåst men strålande sol.
Framme vid Storulvån ska Björn hyra en mountainbike men alla var redan uthyrda så besvikelsen blev stor. Vi vandrar över träbron och svänger av mot Ulvåtjärn. Klockan är 11.00 när vi kommer upp till bordet där vi blickar ner mot Storulvån i fjärran. Stenskravel under kraftledningen och vi går uppför, uppför i blåsten. Björn försvinner i fjärran och vi ser ryggarna på Susanne och Evert som försvinna längre och längre framför oss. Rune och jag är kvar och vi går o går o går. Men fantastiska vyer åt alla håll så långt ögat når och vi bara tittar och njuter av vandringen i måttlig takt.
Björn syns inte längre och vi vet inte vart han försvann! Men kl 12.15 sitter han vid en bäckfåra och väntar efter ett strapatsrikt äventyr uppe på en av topparna. Han kom lite fel. Men kom slutligen fram till Ulvåtjärn och går nu tillbaka till Storulvån. Vi andra fortsätter och kommer fram till Ulvåtjärn kl 12.40. Vi rastar i en ravin med en liten sjö med fiskar som vi matar med bröd. Rune brygger kaffe och vi andra ligger raklånga i gräset och tittar upp mot moln och fjälltoppar. Det smakar gott med nybryggt kaffe, smörgås och jokkläfsa. Efter en timmes rast där Evert fotograferat börjar vi vandringen tillbaka till Storulvån. Susanne och Evert drar iväg och Rune är snäll och följer min takt. Vid Ulvåtjärn finns många tält uppsatta och vi möter flera skolklasser och andra vandrare.
När Rune och jag gått en timma, stannar vi för russinrast, vilar en kort stund innan vi fortsätter. Vi har härlig sol och vinden i ryggen så det är perfekt. Kl 16.00 är vi tillbaka till Storulvån. De andra väntar oss där och vi hälsar på renen Leif innan vi börjar hemfärden. Leif var lite gramse på Rune av någon anledning. Han buffar på honom med sina stora horn.
Tillbaka i Snasalien väntar middagen och vi äter med god aptit. Ingemar är som vanligt en god kock. Till kaffet efter maten fick vi nybakad sockerkaka, av Ingegerd, efter fjällvandring och middag.
Fisketuren samma dag
av Evert
Vi var tvungna att prova fiskelyckan när vi bodde intill fjällvatten, och hade tillgång till båt. Rune köpte fiskekort i fjällstationen, Björn behövde inget eftersom han inte fyllt 16 år.
Vi plockade fram våra fiskegrejor och sedan letade vi mask. Hittade ingen, dom har tydligen inte mask i Jämtland eller också var det för torrt i marken. Rune fixade lite deg istället, det brukar funka hemma i alla fall.
Gick ner till Handölan ca 250 mtr och hittade båten vi skulle ha. Den fick vi ösa ur, halvfull med regnvatten som den var. Lastade i våra grejor, gled iväg lite sakta i strömmen och fixade till våra spön. Till att börja med var det lite för grunt, men strax efter att Enan haft sitt tillopp till Handölan blev det djupare och vi kunde börja fiska.
Vattnet var klart och fint, vi såg botten även på 2.5 meters djup. Provade olika spinnare och skeddrag men kände ingen fisk. Mötte en man i en båt med motor som vi morsade på. Hade glidit med strömmen tills vi nästan var ute i sjön Ånnsjön, ingen fisk. Solen hade nästan gått ner och det började bli kyligare så vi bestämde oss för att vända. Björn satte sig vid årorna, Rune och jag kastade lite under tiden. Ingen fisk.
När vi var lite mer än halvvägs tillbaks såg jag något konstigt i vattnet, som vi inte sett på nervägen. Var det en sten som stack upp eller var det en stock som flöt där? När vi tittade på ”stocken” allihop vände den på sig, tumlade runt och dök ner i vattnet. Det var nog ingen stock, troligtvis en utter. Häftigt, såna ser man inte varje dag.
Sista biten innan vi skulle lägga till var vattnet mycket strömt och Björn fick ro allt han orkade. Till slut lyckades han få båten på rätt plats och vi kunde förtöja den med länken i en björk. Det hade nästan blivit mörkt när vi packade ihop våra grejor och begav oss upp till huset och värmen. Ingen fisk hade vi fångat, men vi var nöjda ändå, kanske Storsjöodjuret ni såg? (Ingegerds anm).